Sven-Erik var den snälla, glada grabben, som blev skogsarbetare som blev skrothandlare som blev åkare. Han växte upp med föräldrarna, Brita och AZ Ström, samt sex syskon.

Vid en dans på Hybopaviljongen träffade han Siv Andersson från Tevansjö. De gifte sig 1956, fick döttrarna och fann sin trygga plats på Åsgatan i Ljusdal. Efter Sivs död 2005 levde han ensam en tid innan Raili och hennes familj fick en kär plats i hans liv.

Att jobba var Sven-Eriks liv. Han började som 13-åring i skogen. Men det var på Ljusdals Skrot & Partiaffär som han trivdes som bäst. När hans partner, ”Lasse brorsan” plötsligt dog såg han sig tvungen att lämna den älskade skroten, vilket blev en stor sorg.

Men med sin förmåga att alltid se framåt startade han åkeri och när föräldragården blev hans, skötte han skogen omsorgsfullt på fritiden och intresserade sig för jakt. På skogsskiftet i Vattuvalla byggde han en stuga granne med sin bror Eskil. Det blev ett kärt sommarnöje och uppskattat umgänge mellan familjerna vilket har gått i arv till nya generationer och varar än idag.

Sven-Erik var mycket släktkär och i den festglada ”Strömasläkten” ordnades många kalas med dans. Rak i ryggen som en fura dansade Sven-Erik gärna med alla som ville ta sig en svängom. Han var hjälpsam och ställde upp för allt och alla. När hans efterlängtade barnbarn kom byggde han självklart den finaste och populäraste sandlådan.

Under den sista tiden på Ljusdals sjukhus släcktes hans livsgnista och en dag konstaterade han att ”Nu kan jag inte dansa mer”. Så blev det. En tidig morgon i augusti, mitt i en kaffetår, slutade hans hjärta slå.

En sista hälsning från pappas jaktkompis dröjer kvar. ”Hälsingeskogarna viskar ett sista farväl”. Vi saknar vår älskade pappa så.

Gun Ström Hagenfeldt & Marie Ström Berglind