Här är ett minne från två trevliga pensionärsmakar i Gnarp.

Förra sommaren när jag besökte orten, passerade jag ett hus där makarna då bodde. På förstukvisten hade de en urna med ovanligt vackra blommor.

– Det här är kryddtagetes. Man kan äta dem, berättade mannen.

Detta lät intressant och eftersom dessa små tagetes också var väldigt söta, frågade jag om jag fick plocka av några vissnade blommor.

– Javisst, gör du det, blev svaret.

I de hopskrumpna blommorna fanns frön, som jag sådde i våras och planterade i urnor. De livskraftiga plantorna har en tendens att breda ut sig, som synes.

Eva Andersson