Miljöpartiet har i ett antal år föreslagit en mindre höjning av den kommunala skatten i Ljusdal. Nu i juni gick också den styrande minoriteten (S, L och MP) fram med ett skattehöjningsförslag. Detta efter flera år av negativa resultat i kommunen. Tyvärr avslog den samlade oppositionen förslaget.

Ett argument som framförts mot en skattehöjning är att det drabbar de ekonomiskt svaga. Visserligen får medel- och höginkomsttagare betala klart mer, men det är ändå ett problem. Jag har hela tiden hävdat att en dålig kommunal ekonomi drabbar de ekonomiskt svagaste ändå mer.

Många fritidssysslor är subventionerade och minskar subventionerna blir det dyrare för befolkningen. Kanske inte alla rörs till tårar av det, de som inte har råd kanske ändå inte kan delta i skidbacken, på hockeyrinken eller gå på konserterna.

Men nu, när det svåra ekonomiska läget blivit verkligen uppenbart för politikerna, kommer förslag på förslag som på allvar drabbar de ekonomiskt svaga i kommunen. Försörjningsstödet ska inte få fortsätta att vara så ”frikostigt” längre. I hemtjänsten ska servicen minskas, det ska bli svårare att komma in på äldreboendena och kostpriset inom äldreomsorgen ska höjas till självkostnadspris.

Det stannar inte där. Fortfarande måste flera nämnder fortsätta att strama åt.

Det sägs ofta att en höjd skatt bara skulle gå till att fylla de svarta hålen. Just precis! Kommunen får inte ha svarta hål i sin ekonomi enligt kommunallagen. De måste fyllas. Kommer det inte färska pengar in, tvingas nämnderna till hårda åtgärder som drabbar de ekonomiskt svaga värst!

Jag är gärna med i kören som klagar på statens dubbelspel. Den lär värna om de svaga kommunerna, men det märks inte när bidragen räknas samman. Och då behöver politikerna i Ljusdal dra sina slutsatser. Piskan viner och det blir ingen gladare av!

Bättre då att höja skatten.

László Gönczi (MP) ordförande i omsorgsnämnden