Med anledning av erhållet svar direkt på min insändare lördagen den 1 december 2018, måste jag här bemöta Löthstams, Kroppegårds svar angående den nya hamnanläggningen.

Läs också insändaren: Kattvikskajen har en dold men bevisad svaghet

Efter närmare studier av konstruktionen med hjälp av erhållen ritningskopia, kan jag nu bedöma och bättre värdera de detaljer jag ifrågasatt vad gäller framtida risker för allvarliga skador som material -förflyttning och sättningar på grund av erosion i kajens torra fyllnadsmassa. Från normal havsnivå (MW 0) sker regelbunden ökning och sänkning med  + - 0,5 m medan årsvisa nivåer kan bli + 1 och – 0,6 (enligt egna noteringar).

På ritningen snitt B23 anges två erosionsdetaljer, skärm och skydd. Skärmen kan betecknas som ett stopp för jordmassan från landsidan och stopp för vattenflödet mot land. Redan vid nivå -0,85 upphör skärmens funktion att hindra jordmassa och vattenflöde. Vid kraftigt flöde från Lillfjärden kommer vattnets kinetiska energi att angripa den stenläggning som här kallas skydd, och samtidigt utsättas för inre tryck från diket med samkross som tjänstgör som botten i dagvattendiket med betydande fallhöjd. En annan sabotör mot stenläggningen är den årliga isbildning och islossning som på ett finurligt sätt kan lyfta och förflytta infrusna stenar, med strömmande vatten och vindar till andra platser mot fjärdens botten eller strand. Denna naturens transportmetod kan lätt beses vid t ex sjön Dellens stränder.   

Läs också artikel: Snabbt domstolsbeslut önskas om Kattvikskajen – kommunen anser att överklaganden ska avvisas

Erosionsskärmen 6B liksom Stensättningen 4d har inte sådana egenskaper att vatten som strömmar från land genom den uppfyllda hamnkroppen till havet och i motsatt riktning från Llllfjärden genom kanalen tangerande den norra flanken i kajen, hindras att erodera de bindande jordmassorna i hamnkroppen. Skärmen når endast 0,85 och stensättningen (4 d) med samkrossbädd är båda otäta och blir med vattnets förmåga att lösa bindemedlet i jord och stenmaterial en opålitlig lösning.

Kattvikskajen är ombyggd och klar att användas. Hur den nu ska användas är ännu en öppen fråga då resultatet av ombyggnaden borde leda till en omprövning av områdets tekniska data och livslängd.

Vad gäller max tillåtet axeltryck för fordon finns anledning att bedöma dagens parkeringsplats för bilar, axeltryck 1 ton, mot kommande krav på kanske 25 ton som torde krävas vid byggarbeten och byggmaterial.  Området måste därför klara en belastning som verksamheten kräver.

Sven Nordström