Annons

Annons

Annons

Annons

Lasse Ekstrand: Förskolan är inte till för personalen - saknar ni självkritik?

Lasse Ekstrand är gästkrönikör på Helahälsinglands ledarsida, en gång i månaden.

Annons

Min krönika om dagis (26/1) väckte stor och helig ilska hos många i yrkesgruppen. Tydligen skall det heta förskola och inte dagis. Men när mina barn var små sa vi dagis. Alla sa dagis.

Läs krönikan: Hur kan någon vilja bli förskolelärare?

Förskollärarna har en egen Facebooksida, eller om det är en hemsida. Och jag kunde via en pensionerad professor som skrivit mycket om barnkultur, och har tillgång till sidan, ta del av de infama angreppen. I stort sett gick de ut på att jag skulle gå och dra något gammalt över mig.
Men vad var det som var så farligt - egentligen? Jag vände mig mot att för stora barnkullar tilldelar personalen mer en övervakande än en pedagogisk funktion. Och att man måste sänka sig till de små barnens nivå kan ju inte vara någon hemlighet.
Tråkigt att behöva påpeka en självklar sak: förskolan är inte till för personalen. Att de kände sig så trampade på tårna av min krönika tyder på brist på självkritik. Ovilja att bli granskade.
Om vi lyfter blicken från förskolan och vänder den mot högskolan blir dock mitt resonemang något av det omvända. Studenterna, dagens studenter är ju inte direkt några 68:or, kan inte bestämma vad utbildningen skall innehålla. Det måste den professionella personalen göra.

Annons

Annons

Studenterna får inte känna sig kränkta eller upprörda. I mina ögon beter de sig som om de gick på ett dagis, förlåt förskola, och inte en högskola.

Den förflackning som skett de senaste åren, när studenterna flyttat fram sina positioner vad gäller inflytande över utbildningens innehåll, är allvarlig. Den intellektuella nivån sänks. Ideologiska aspekter rörande mångfald, identitet och genus tar över. För att inte tala om ropandet på ”säkra rum” och ”varningar” innan något som kan uppfattas som kontroversiellt och störande uttalas. Studenterna får inte känna sig kränkta eller upprörda. I mina ögon beter de sig som om de gick på ett dagis, förlåt förskola, och inte en högskola.

Vad jag minns från min tid i styrelsen för Högskolan i Gävle hördes aldrig några kvalitetskrav från de studentrepresentanter som enbart företrädde en minoritet av studenterna. (Efter kårobligatoriets avskaffande försvann majoriteten av studenterna från medlemslistorna.)

Upprepade gånger bad man om en buss för säker hemåkning efter kåraftnar. I och för sig ett viktigt krav, men kanske inte det viktigaste för en studentkår. Jag tvingades flera gånger kväva ett hysteriskt skratt. Den förra rektorns lyssnande och deltagande min var obetalbar. Förmodligen uppskattade hon kårens tandlöshet.
Jo, anonyma tentor var en annan fråga som drevs. Men sedan var det stopp. Skumt därför att Gävle blev Årets studentstad. Bostadsgarantin är ju avskaffad. Vad återstår då?
Låter jag som en förstockad elitist? Må så vara. Men lämna tillbaka högskolan till forskarna och lärarna. Befria den från tramset.
Och minska storleken på kullarna i förskolan.

Lasse Ekstrand Skriftställare

Annons

Annons

Till toppen av sidan